Den ekonomiska krisen 2008-2011

Banker, pensionsfonder och finansinstitut över hela världen “investerade” i den amerikanska bostadslånemarknaden. De köpte amerikanska bostadslån men när fastighetsbubblan brast
råkade de illa ut. De hade köpt skuldförbindelser som de trodde var säkra investeringar men som visade sig vara värdelösa när huspriserna sjönk.

De banker som beviljade lån på hus bekymrade sig inte över om deras låntagare hade tillräckligt med pengar eftersom de snabbt kunde sälja sina fordringar vidare till andra banker och finansinstitut. Alla räknade med att priserna skulle stiga i det oändliga. Alla räknade med att de som inte hade råd att betala amorteringarna skulle kunna sälja sitt hus till ett högre pris än vad de köpte det för.

Amerikanska, Irländska, Engelska, Isländska, Spanska och Tyska skattebetalare har nu blivit tvungna att rädda konkursmässiga banker. Är det inte märkligt? Vi har ju fått höra i årtionden att marknaden måste få sköta sig själv utan statlig inblandning. Nu är de Irländska, Isländska, Amerikanska, Spanska och Engelska stadskassorna tömda. De hade inget val. Om inte staten hade gått in och räddat bankerna hade hela det finansiella systemet fallit samman.

Det är här skon klämmer. Det blev dyrt att hjälpa konkursmässiga banker. Att dessutom hjälpa konkursmässiga länder blir för mycket. Många länder har hamnat på ruinens brant. Nu är de tvungna att skära ner på kostnaderna för skolmat, hälsovård och åldringsvård. Och arbetslösheten stiger eftersom offentliganställd vårdpersonal får sparken.

Det är de fattiga, gamla och sjuka som nu måste dra åt svångremmen. Naturligtvis är det omöjligt att ställa dem till svars som orsakade problemen, de som gjorde sig enorma förmögenheter inom finanssektorn de senaste tio åren. Visserligen har både Italien och Frankrike tänkt höja skatterna en aning för höginkomsttagare, och de superrika i Frankrike har antytt att de skulle kunna tänka sig att hjälpa Sarkozy. Man blir tårögd av deras omtanke. Det är som om bedragaren skulle erbjuda att betala tillbaka en liten del av det han hade det han hade lurat till sig.

Men faktum kvarstår, de rikaste familjerna är idag rikare i alla krisländer än de var före 2008. Är det inte horribelt? Är det inte horribelt att skylla på pensionärer i Grekland när problemet är en oreglerad finansmarknad, fifflande politiker och finanshajar.

Vi lever i en globaliserad värld som har varit besatt av en förfärlig ideologi. Hela jorden har störtats i fördärvet på grund av bottenlös girighet och kortsiktigt ekonomiskt tänkande. Politiker, finanshajar och ekonomer har inte brytt sig ett dyft om miljöförstöring och klimatförändringar. Ingen av dem har brytt sig ett dyft om etik och moral. Det enda som har varit viktigt har varit att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt.

Kommunism och kristendom

Efter alla hemskheter och brott som har begåtts av människor som kallat sig kommunister är det naturligtvis omöjligt att idag kalla sig kommunist. Men hur kommer det sig att så många fortfarande kan kalla sig kristna utan att skämmas, efter alla de grymheter som har begåtts av människor som kallat sig kristna. Slavhandlarna, häxjägarna och inkvisitionsdomstolarna verkar vara helt bortglömda.

Högervridningen

Ända sedan slutet av sjuttiotalet har vi sett en markant högervridning i Europa. Mittenpartier har blivit mer högervridna. Även socialdemokratiska partier anammade fler högeridéer. De ställde sig positiva till avreglerade finansmarknader, privatiseringar och fick för sig att fri konkurrens skulle kunna lösa alla problem. Extremhögern är nuförtiden accepterade och finns representerade i flera länders parlament och till och med i till exempel Italiens och Ungerns regeringar. Fascism, nynazism och liknande idéströmningar tilltalar alltfler ungdomar. Hur är det möjligt? Vad var det som gick snett?

Förmodligen har kommunismens totala misslyckande varit en bidragande orsak, men varför skulle det påverka socialdemokrater och borgerliga mittenpartier? Varför har inte intresset för demokratiska synsätt ökat? När statlig verksamhet privatiseras minskar naturligtvis det demokratiska inflytandet över verksamheten. Varför önskar sig människor mindre demokratisk kontroll av banker, finansinstitut och storföretag? Varför är fattiga européer så angelägna att skatterna ska sänkas för de riktigt rika? Varför vill de att sjukvård, skola, barnomsorg och äldrevård ska få mindre resurser? Varför vill de ha sämre arbetslöshetsförsäkringar, sämre sjukförsäkringar och lägre ingångslöner? Är det inte märkligt?