Anfall är bästa försvar

Världens försvarsutgifter överstiger mer än 2000 miljarder dollar årligen. Men det räcker inte, nu är det en omfattande militär upprustning som har högsta prioritet. Hela världen rustar upp. USA och England storsatsar på att utveckla nya kärnvapen. Ryssland och Kina vill naturligtvis inte hamna på efterkälken. Tyskland har beslutat att satsa 100 miljarder euro utöver den tidigare försvarsbudgeten. Alla känner sig hotade, alla har legitima säkerhetspolitiska intressen. Situationen börjar påminna om kapprustningen inför första världskriget. Kampen mot klimatförändringarna är nedprioriterad.

Nästa år kommer Sverige att spendera 119 miljarder kronor på försvaret. Det är en ökning med 27 miljarder. Alla partier i riksdagen är överens i den här frågan. Vi behöver också 700 miljoner för att betala medlemsavgiften till NATO.

I de etablerade medierna är det nuförtiden enbart militärer och deras medhjälpare som få lägga fram sina synpunkter. Journalister och politiker lyssnar och nickar bekymrat. Nu är det allvar; nu måste vi stå enade. Nu är det inte lämpligt att ifrågasätta och problematisera. Diplomati och förhandlingar är inte att tänka på.

Det här är galenskap. Vi måste skapa en världsomspännande fredsrörelse som börjar kämpa för nedrustning. Vi behöver nya avtal som begränsar antalet kärnvapen. Det här är i dagsläget viktigare än kampen mot klimatförändringarna. Om vi inte lyckas har vi snart ingen planet kvar att försöka rädda.

Slutet på historien

Putin måste inse att spelet är förlorat; han har hela världen emot sig. Ukraina kommer förr eller senare att bli en medlem av NATO. NATO kommer att ta över deras flottbas på Krim, de kommer att bygga militärbaser längs gränsen och installera kärnvapenbärande robotar så som de har gjort i Polen och Rumänien. Han är chanslös och kommer att dömas för sina krigsbrott.

Demokrati kommer att införas i Ryssland; de ryska folken kommer att få rösta i fria demokratiska val och den statliga kontrollen av medierna kommer att upphöra. Förmodligen kommer flera av regionerna att välja självständighet; de kommer att träda ut ur den ryska federationen.

I ett fritt och demokratiskt land kan olika åsikter ventileras; det är inte bara ett perspektiv som blir allenarådande. Västvärlden kommer att kunna undervisa de ryska journalisterna och redaktörerna hur fria och oberoende medier fungerar.

De etablerade medierna

I USA finns det flera seriösa akademiker, journalister och debattörer som kritiserar USA:s Ukrainapolitik, John Mearsheimer till exempel, professor i statskunskap vid University of Chicago, anser att det är USA som avsiktligt har provocerat fram kriget i Ukraina. USA vill försvaga Ryssland både militärt och ekonomiskt. USA för ett proxykrig i Ukraina, säger han, ett krig mot Ryssland med Ukrainska soldater.

Jeffrey Sachs, professor vid Columbia University, anser också att det är USA som ligger bakom kriget. USA måste omedelbart sluta skicka vapen till Ukraina och fredsförhandlingar måste påbörjas, säger han. Kriget måste få ett slut; hela världsekonomin är i fara.

Ray McGovern, före detta CIA-analytiker och Douglas Macgregor, före detta överste i amerikanska armen har liknande uppfattningar. Det finns många fler. Deras synpunkter diskuteras inte alls i de etablerade medierna, inte ens i svenska public service medier som påstår sig ge oberoende, opartisk och mångsidig information. Hur kommer det sig att det enbart är hökarna i Washington och deras underlydande som får komma till tals?

Man behöver inte hålla med Mearsheimer, Sachs, Macgregor och de andra krigsmotståndarna, men att censurera deras åsikter är olycksbådande; olika åsikter och perspektiv måste kunna ventileras och diskuteras i ett fritt och öppet samhälle.

Vad är Putin är ute efter? Många tror att han är sinnessjuk, att han vill återupprätta Sovjetunionen och att han vill ta över hela Östeuropa, kanske till och med även resten av Europa. Sådana absurda spekulationer kan föras fram i medierna utan problem, men inte uppfattningen att Ryssarna har legitima säkerhetspolitiska intressen, precis som vi i Västeuropa. Ryssland har flera gånger genom historien blivit anfallna västerifrån med fasansfulla konsekvenser.

Jag har aldrig gillat Putin, han är en högernationalist, men jag kan förstå hans oro över NATO:s expansion i Östeuropa. Sedan 2008 har han klargjort att Ryssland inte accepterar att även Ukraina blir en medlem i NATO. Ryssarna vill inte ha några amerikanska kärnvapenbärande robotar installerade nära viktiga mål i Ryssland och de vill inte att NATO tar över deras flottbas på Krim. De känner sig omringade och hotade av NATO:s omfattande militära upprustning längs sina gränser.

USA skulle inte heller acceptera att Ryssland placerade ut kärnvapenbärande medeldistansrobotar på Kuba för att stärka Kubas försvarspolitiska intressen. USA skulle inte acceptera Kubas rätt att bestämma över sin egen försvarspolitik.

Det är alltså inte bara antivaxxare, högerextremister och rasister som blir utestängda från de etablerade medierna, även seriösa debattörer blir censurerade. Därför är det nuförtiden nödvändigt att söka sig ut på internet för att få reda på vad som händer i världen. Vi är många som inte längre litar på de etablerade medierna. Deras rapportering är alltför ensidig.

Gilla läget

Oppositionen borde sluta klaga på regeringen, oavsett vilka som för tillfället har makten. Det gör ingen skillnad om det röd-gröna eller det blå-bruna blocket styr, politiken blir ändå densamma. Det är bara detaljer som skiljer dem åt. Alla partier vill förbättra skolan, äldreomsorgen och integrationen av invandrare, alla vill göra något åt klimatförändringen, gängkriminaliteten och hotet från Ryssland. Alla vill satsa mer pengar på det militära försvaret...

Jag har slutat rösta. Jag röstar inte i Melodifestivalen heller.

Jag är inte ensam om den här inställningen. I förra riksdagsvalet var vi 1,2 miljoner röstberättigade svenskar som struntade i att rösta. Soffliggarpartiet är det fjärde största partiet i Sverige.

Ute i den stora världen är det ännu fler som inte bryr sig om att rösta. I det amerikanska presidentvalet 2020 var det 74 miljoner som röstade på Trump och 81 miljoner som röstade på Biden. 79 miljoner struntade i att rösta.

I den andra valomgången, i det senaste franska presidentvalet, var det 18,8 miljoner som röstade på Macron, 13,3 miljoner som röstade på Marine LePen och 13, 6 miljoner som struntade i att rösta. 2,2 miljoner röstade blankt.

När Italienarna gick till val förra året så var det 7,3 miljoner som röstade på Giorgia Meloni. 16,6 miljoner brydde sig inte om att rösta.

Många tycker att partipolitik är viktigt, men en stor heterogen grupp skiter fullständigt i om vem som blir statsminister, president eller premiärminister. Vi bryr oss inte heller om mediernas politiska analyser.

Suveränitetsprincipen

Kriget i Ukraina måste få ett slut; Putin måste ge sig. Ukraina tillhör Ukrainarna. Om de vill gå med i NATO så är det deras sak, inte Putins. Om de vill att ryssarnas flottbas på Krim ska tas över av NATO så är inte det heller något Putin kan invända emot. Ukrainarna har också rätt att låta NATO placera ut kärnvapenbärande medeldistansrobotar längs gränsen i öster. Det bor 8 miljoner ryssar i Ukraina, de flesta av dem i de östra delarna, de måste förstå att de bor i Ukraina, att deras barn inte har rätt att lära sig ryska i skolan. Ryssarna i Ukraina måste acceptera att alla myndighetskontakter sker på Ukrainska. De måste förstå att de är andraklass medborgare.

Om kubanerna vill placera ut ryska kärnvapenbärande robotar på sin mark så är det deras sak inte USA:s. Kubanerna har också rätt att försvara sig. Om kineserna vill omskola uigurer och tibetaner så är inte det något som vi har med att göra. ”Suveränitetsprincipen är den grundläggande komponenten i internationell rätt. Staten bestämmer själv inom sina gränser.”

Demokrati

Om det hade varit 1914, i stället för 2023, hade du då sympatiserat med den ryska tsaren eller kejsar Vilhelm? Vilken dum fråga, du hade naturligtvis hejat på Storbritannien. Vid den tiden var Storbritannien en demokrati som hade spridit sitt överlägsna statsskick över stora delar av världen. Idag är det USA som har tagit över det tunga ansvaret. De lyckades efter stora uppoffringar att införa demokrati både i Irak och Libyen. De är ännu inte klara med demokratiseringen av Syrien eftersom de blev tvungna att först att ta sig an Ryssland. När sedan Ryssland har blivit demokratiskt är det bara Kina och Iran kvar, sen är de viktigaste delarna av världen fri och demokratisk.

Högernationalism

Putin är en högernationalist, ungefär som Orbán eller Erdoğan. Högernationalismen är omåttligt populär nuförtiden, både i öst och väst, till och med i här i Sverige. De huvudsakliga motståndarna till högernationalismen är nyliberalerna. Socialdemokraterna i Europa anammade nyliberalismen redan på 1980:talet, så i dagens värld är det nyliberaler och högernationalister som kämpar om makten.

Realpolitiskt är det ingen större skillnad mellan de här två tankeriktningarna; det är detaljer som skiljer dem åt. Båda vill gynna överklassen; ju större kaka till toppskiktet, desto fler smulor blir det över till oss andra. Oppositionen borde sluta klaga på regeringen; de skulle föra samma politik om de hade haft makten.