fredag 29 april 2016

Världsreligionernas etiska kärna

Jag håller inte med Göran Greider om att världsreligionernas etiska kärna är sig lik överallt. (Dagens ETC 16 04 27) 

Religionernas etik är inte huggen i sten. Under den senare halvan av 1700-talet började slavhandeln att ifrågasättas, även bland en del kristna grupper. En ny kristen etik växte långsamt fram. Men det tar tid att ändra väletablerade föreställningar. När parlamentet i London år 1833 röstade för att slaveriet skulle avskaffas i de brittiska kolonierna röstade biskoparna i överhuset mot förslaget. 2006 bad Engelska kyrkan om ursäkt för sin medverkan i slavhandeln och för att deras präster ägde slavar i Västindien.

Det enda som förenar Hinduismens olika riktningar är kastsystemet. Kastsystemet bygger på en förfärlig etik. Och Koranen är fylld med patriarkala trosföreställningar och medeltida vidskepelser. Visst går det att hitta trevliga formuleringar i alla de religiösa skrifterna men religionerna har genom historien huvudsakligen gett upphov till våld och förtryck.

Upplysningsfilosoferna började ifrågasätta kyrkornas läror och socialister av olika slag har fortsatt kampen. Socialister och kyrkorna har i stort sett alltid befunnit sig på olika planhalvor. (Undantag finns naturligtvis.)

En anledning till att vi har en större jämställdhet mellan könen här i norra Europa beror på den kamp som har förts av socialister och liberaler mot prästerskapet.

Nuförtiden har många socialister problem med att stå upp för en icke-religiös världsbild. De tror att kritik av Islam är liktydigt med rasism.  

Bloggintresserade