måndag 28 augusti 2023

De etablerade medierna

I USA finns det flera seriösa akademiker, journalister och debattörer som kritiserar USA:s Ukrainapolitik, John Mearsheimer till exempel, professor i statskunskap vid University of Chicago, anser att det är USA som avsiktligt har provocerat fram kriget i Ukraina. USA vill försvaga Ryssland både militärt och ekonomiskt. USA för ett proxykrig i Ukraina, säger han, ett krig mot Ryssland med Ukrainska soldater.

Jeffrey Sachs, professor vid Columbia University, anser också att det är USA som ligger bakom kriget. USA måste omedelbart sluta skicka vapen till Ukraina och fredsförhandlingar måste påbörjas, säger han. Kriget måste få ett slut; hela världsekonomin är i fara.

Ray McGovern, före detta CIA-analytiker och Douglas Macgregor, före detta överste i amerikanska armen har liknande uppfattningar. Det finns många fler. Deras synpunkter diskuteras inte alls i de etablerade medierna, inte ens i svenska public service medier som påstår sig ge oberoende, opartisk och mångsidig information. Hur kommer det sig att det enbart är hökarna i Washington och deras underlydande som får komma till tals?

Man behöver inte hålla med Mearsheimer, Sachs, Macgregor och de andra krigsmotståndarna, men att censurera deras åsikter är olycksbådande; olika åsikter och perspektiv måste kunna ventileras och diskuteras i ett fritt och öppet samhälle.

Vad är Putin är ute efter? Många tror att han är sinnessjuk, att han vill återupprätta Sovjetunionen och att han vill ta över hela Östeuropa, kanske till och med även resten av Europa. Sådana absurda spekulationer kan föras fram i medierna utan problem, men inte uppfattningen att Ryssarna har legitima säkerhetspolitiska intressen, precis som vi i Västeuropa. Ryssland har flera gånger genom historien blivit anfallna västerifrån med fasansfulla konsekvenser.

Jag har aldrig gillat Putin, han är en högernationalist, men jag kan förstå hans oro över NATO:s expansion i Östeuropa. Sedan 2008 har han klargjort att Ryssland inte accepterar att även Ukraina blir en medlem i NATO. Ryssarna vill inte ha några amerikanska kärnvapenbärande robotar installerade nära viktiga mål i Ryssland och de vill inte att NATO tar över deras flottbas på Krim. De känner sig omringade och hotade av NATO:s omfattande militära upprustning längs sina gränser.

USA skulle inte heller acceptera att Ryssland placerade ut kärnvapenbärande medeldistansrobotar på Kuba för att stärka Kubas försvarspolitiska intressen. USA skulle inte acceptera Kubas rätt att bestämma över sin egen försvarspolitik.

Det är alltså inte bara antivaxxare, högerextremister och rasister som blir utestängda från de etablerade medierna, även seriösa debattörer blir censurerade. Därför är det nuförtiden nödvändigt att söka sig ut på internet för att få reda på vad som händer i världen. Vi är många som inte längre litar på de etablerade medierna. Deras rapportering är alltför ensidig.

torsdag 24 augusti 2023

Gilla läget

Oppositionen borde sluta klaga på regeringen, oavsett vilka som för tillfället har makten. Det gör ingen skillnad om det röd-gröna eller det blå-bruna blocket styr, politiken blir ändå densamma. Det är bara detaljer som skiljer dem åt. Alla partier vill förbättra skolan, äldreomsorgen och integrationen av invandrare, alla vill göra något åt klimatförändringen, gängkriminaliteten och hotet från Ryssland. Alla vill satsa mer pengar på det militära försvaret...

Jag har slutat rösta. Jag röstar inte i Melodifestivalen heller.

Jag är inte ensam om den här inställningen. I förra riksdagsvalet var vi 1,2 miljoner röstberättigade svenskar som struntade i att rösta. Soffliggarpartiet är det fjärde största partiet i Sverige.

Ute i den stora världen är det ännu fler som inte bryr sig om att rösta. I det amerikanska presidentvalet 2020 var det 74 miljoner som röstade på Trump och 81 miljoner som röstade på Biden. 79 miljoner struntade i att rösta.

I den andra valomgången, i det senaste franska presidentvalet, var det 18,8 miljoner som röstade på Macron, 13,3 miljoner som röstade på Marine LePen och 13, 6 miljoner som struntade i att rösta. 2,2 miljoner röstade blankt.

När Italienarna gick till val förra året så var det 7,3 miljoner som röstade på Giorgia Meloni. 16,6 miljoner brydde sig inte om att rösta.

Många tycker att partipolitik är viktigt, men en stor heterogen grupp skiter fullständigt i om vem som blir statsminister, president eller premiärminister. Vi bryr oss inte heller om mediernas politiska analyser.


Bloggintresserade