Ett nytt vänsterparti?

Vänsterpartiet håller på att somna. Vänsterpartister är snälla och trevliga men deras parti växer baklänges. Snart finns ingenting kvar. Det räcker inte med diskussionsgrupper och en framtidskommission. Det krävs mer genomgripande förändringar.

Till att börja med, ett socialistiskt parti måste ta en klar och tydlig ställning mot alla religioner. Socialister har ända sedan Marx tagit ställning mot religion. Självklart har alla människor rätt att tycka och tro vad de vill. Det finns många snälla och vänliga muslimer, det finns många snälla och vänliga kristna men det är fegt att inte tala ur skägget. Ett vänsterparti måste våga ta strid mot medeltida religiöst dravel.

Homo, bi och transsexuella personer har självklart också rätt att leva som de vill, precis som alla andra, men deras intressen kan inte ha en framskjuten plats i ett vänsterpartis politiska agenda. De finns många frågor som är oändligt mycket viktigare än hbt-personers sexuella intressen.

Ett vänsterparti måste föra arbetande människors talan. När socialdemokraterna regerade med stöd från vänsterpartiet spårade sjukskrivningarna ur alldeles. Mängder av människor sjukskrev sig, fick förtidspension eller levde på a-kassa för att de inte hade lust att jobba, inte för att de var sjuka eller för att de hade råkat bli arbetslösa. Många av dem som var tvungna att arbeta ihop till brödfödan själva kände sig övergivna av socialdemokraterna och vänsterpartiet och började rösta höger istället. Rättvisa måste ligga högt upp på dagordningen, inte hjälp till dem som smiter undan. Den som är sjuk ska få hjälp från samhället och den som inte är sjuk ska inte få hjälp.

Hur ska vi bygga en rättvis värld utan miljöförstöring? Detta är den i särklass viktigaste frågan vi har att ta ställning till. Visst kan vänstern lämna över den frågan till miljöpartiet, kanske till och med miljöpartiet är den nya vänstern, jag är osäker, men jag tycker ändå att det behövs ett socialistiskt parti som för arbetande människors talan. Det saknas idag. Vänsterpartiet är ett parti för kulturknuttar och socialassistenter.

Idag har vi flera partier som låtsas att de för vanliga arbetande människors talan. Skatterna sänks för dem som arbetar, men sjukvård, äldreomsorg, skola och dagis får minskade resurser. Man ger med ena handen och tar med den andra.

Att organisera ett nytt parti är naturligtvis en svår uppgift, men jag tror ändå att det är nödvändigt. Kan inte någon eller några som vet hur man gör ta initiativ och börja. Jag ska stödja er på alla sätt.

Vilka ska betala?

Det är inte bara Greklands stadsfinanser som är i oordning. Även Portugal. Spanien, Irland och England har problem. De har finansierat sina statliga utgifter med lån. Men det land som har lånat mest av alla är USA. USA står för närmare 70 % av den samlade utlandsupplåningen i världen. (Se Stefan de Vylders bok Världens Springnota.)

Under åren med Bush i Vita Huset sänktes skatterna dramatiskt. Samtidigt förde man kostsamma krig i Irak och Afghanistan. I Världens springnota kan man läsa att kostnaderna för krigen i Irak och Afghanistan hamnar på omkring 3000 miljarder dollar. Men vilka är det som ska betala notan? Amerikanerna vill ju inte betala skatt.

Grekerna vill inte heller betala skatt och det vill inte vi heller. Frågan blir då vilka offentliga utgifter vi ska dra ner på. Vi kan inte satsa på både vård, skola och äldreomsorg samtidigt som vi skär ner i budgeten. Man kan inte både äta äpplet och ha det kvar.

Staten kan naturligtvis låna pengar eller sälja ut allmän egendom. Det fungerar en tid, men förr eller senare måste lånen betalas och staten kan inte låna för att betala lån i det oändliga. Till slut finns heller ingenting kvar att sälja. Vilka är det då som får ta notan?

Nu måste engelsmännen ta sig igenom ett stålbad, läste jag i Aftonbladet. Vilka engelsmän tror ni att det är som drabbas av det stålbadet? De som äger bankerna och bankdirektörerna i London City? Naturligtvis inte. Det är ju dem som ska räddas. Annars rasar hela systemet samman.

Och hur kommer det sig att USA kan ha så stora skulder utan att fordringsägarna blir nervösa? Det beror på, vad jag förstår, att kineserna är måna om att amerikanerna har råd att fortsätta köpa deras varor. USA är Kinas största kund. Om kineserna krävde att USA betalade tillbaka sina skulder så skulle USA göra bankrutt och då skulle även Kinas exportindustri drabbas svårt. Därför fortsätter Kina att hjälpa USA med billiga lån.

Vanliga skattebetalare i Euro-länderna måste nu hjälpa Grekland. Om Grekland gör bankrutt drabbas även tyskar, fransmän och italienare med flera. Men vilka tyskar, fransmän och italienare med flera tror ni att det är som måste dra åt svångremmen? Vilka är det som drabbas av det här eländet? Tror ni att det är miljonärerna som drabbas hårdast när man drar ner på pensioner, åldringsvård, skola och a-kassa. Vilka tror ni att det är som ska betala notan?

Alla drabbas när det blir problem i ekonomin, fattiga som rika. Om du äger tre hundra miljoner och förlorar tvåhundra miljoner är det naturligtvis ett eländes elände. Du har ju bara hundra miljoner kvar. Om du inte äger någonting däremot och förlorar jobbet kanske du förlorar ditt hem också när du inte kan betala hyran. Och om du råkar bo i USA förlorar du också din sjukförsäkring när du förlorar jobbet. Då kan du inte ta ungarna till läkaren om de skulle bli sjuka. Det är en annan sorts elände.

 

Mental evolution

En gång i tiden trodde man att jorden var platt. En gång i tiden trodde man att solen roterade runt jorden. En gång i tiden trodde man att världen skapades på sex dagar. En gång i tiden trodde man att det bodde tomtar och troll i skogen.

I stort sett allt vi har trott oss veta har senare visat sig vara fel.

Naturligtvis kommer det som vi är helt övertygade om i dag, någon gång i framtiden, att visa sig vara helt galet.

Lättlurad

Tänk om du har blivit lurad. Tänk om allt du tror på och lever för är bluff eller missuppfattningar. Det är inte alls omöjligt. Tvärtom, det är till och med ganska troligt. Människor har i alla tider blivit lurade till än det ena, än det andra, som senare visade sig vara alldeles uppåt väggarna eller till och med rena galenskaper.

Många vet hur det känns när de upptäcker att de har blivit bedragna. Hon kanske inte alls reste till Köpenhamn med väninnorna. Hon kanske reste till Göteborg med sin nya älskare.

Det underbara huset i Spanien kanske inte existerar i verkligheten och den första stora delbetalningen kommer kanske inte att återbetalas. Hur är det möjligt? Han verkade ju så förtroendeingivande.

Pastorn kanske gav fullkomligt fan i himmelriket, när det kom till kritan. Han kanske var ute efter småpojkar, eller pengar. Du kanske inte alls blev frälst.

Många helt vanliga, hederliga Tyska män utförde bestialiska illdåd under andra världskriget. Till och med på små barn. Med entusiasm. Hur var det möjligt? Var de lurade eller var de bara offer för omständigheterna?

Skulle man kunna säga att Islamistiska självmordsbombare är lurade?

Är det inte märkligt att man också kan lura sig själv? En del av hjärnan verkar kunna lura en annan del.

Vem är bedragaren och vem är bedragaren vid ett självbedrägeri? Vem är åklagare och vem är försvarsadvokat? Vem är domare och vilka sitter i juryn?

Hur kan du vara så säker på att inte också du har blivit förd bakom ljuset? Håller du med om att det åtminstone teoretiskt sett är möjligt?

Håller du med om att någon som har blivit riktigt grundlurad, innan han har upptäckt hur det förhåller sig, medan han ännu tror att allt är som det ska, kan känna sig hur glad och nöjd som helst, kanske till och med stolt över sig själv?

 

Ideologiska filter

En högervriden professor i historia eller en högervriden journalist kommer aldrig att kunna se och beskriva verkligheten på ett objektivt sätt. De kommer att se på världen genom filter som förvränger vad de ser. De kommer att förminska betydelsen av vissa förhållanden och förstora betydelsen av andra. De kommer att leta efter fakta som stöder deras grundsyn och undvika sådant som inte gör det.

På samma sätt kommer en vänstervriden professor i historia eller en vänstervriden journalist inte att kunna se och beskriva verkligheten som den är. De har också filter som förvränger vad de ser, hör och läser om.

Det här är ingen ny upptäckt. Vi ser vad vi vill se, hör vad vi vill höra, tror vad vi har fått för oss eller blivit itutade. Utbildningsnivå och intelligens förändrar ingenting. Det finns gott om intelligenta och högutbildade människor med kraftiga förvrängningsfilter.

Frågan är om det är möjligt att se utan filter, ideologiska, religiösa eller filosofiska filter. Jag tror att det är möjligt. Problemet är att det är smärtsamt. Tanken att man kanske har missuppfattat i stort sett allt här i livet är verkligen obehaglig.

Ord är inte bara ord

 

Att diskutera filosofi eller religion med Mormoner eller Jehovas Vittnen är bortkastad tid. De har redan allting klart för sig och kommer inte att lyssna på vad du har att säga. De kommer bara att upprepa vad de har lärt sig, som papegojor.

På samma sätt är det med nyliberaler eller nynazister eller anhängare av vilken annan åsiktsriktning som helst. Vi är som fotbollssupportrar. Vilket lag håller du på, Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet?

Ord är inte bara ord. Ord är ett slags trollformler som kan förvandla människor till i stort sett vad som helst. Vi kan bli katoliker, protestanter eller ateister. Vi kan bli höger eller vänstervridna. Men vi kan också bli ingenting speciellt, bara människor.

Märkligt nog händer det att folk vaknar upp ur förtrollningen. Det händer att folk tröttnar på sina politiska eller religiösa övertygelser. Det går alldeles utmärkt att leva utan religion eller politiska program. Du behöver inte vara agnostiker för att koka ärtsoppa eller frälst eller ens särskilt spirituell för att ta en kvällspromenad. Religion och politiska åsikter är oftast helt överflödiga.

Att överge en religiös sekt eller ett inrotat sätt att tänka kan dock vara smärtsamt. Det är tungt att bryta med de enda vänner man har, speciellt som nästan alla människor verkar bekänna sig till någon slags lära. Men det går. Alkoholister kan sluta supa och heroinister kan sluta knarka. Det går att lämna Hare Krishna rörelsen eller Livets ord. Det går att överge nyliberalism och karriärhysteri utan att skaffa sig en ny livsfilosofi.

 

Att vakna upp ur hypnosen

I november 1932 fick Nazistpartiet 33 % av rösterna och blev Tysklands största parti. Nazistpartiet bildade en koalitionsregering tillsammans med Tysknationella partiet och Hitler utnämndes till rikskansler i januari 1933.

I mars 1933 röstade alla borgerliga partier, även liberalerna, för ett förslag att avskaffa demokratin. Hitler blev diktator.

Hitlers popularitet ökade. Adel, präster, borgare och bönder vrålade av hänförelse. Många av de kvinnor som hade turen att träffa Hitler på lite närmare håll berättar att de blev alldeles knäsvaga när de mötte hans blick. "Ohh! Tänk en sådan man." Ett helt folk blev hypnotiserat av Nazismen. Tyskarna var berusade av framtidstro, stolthet och självförtroende.

Muslimer blir besatta av Koranen och kristna blir besatta av Bibeln. Kristna fundamentalister, fanatiska judiska extremister, fanatiska hinduer, överallt ser man hur människor blir besatta av olika läror.

Vi kan alla bli besatta av idéer och inbillningar. Vi kan få för oss precis vad som helst. Vi kan bli nyliberaler, nynazister kommunister, biologister, karriärister eller rasister. Vi kan bli besatta av att vara bäst, social status, gruppsex, alkohol, marijuana, andlighet, självförakt, sekreteraren på jobbet, konditionsträning, dataspel, bantning, utseende, pengar, makt… Det finns inga gränser.

Den viktigaste frågan av alla frågor vi har vi har att ta ställning till i livet är, som jag ser det: Går det att bryta förtrollningen? Går det att leva utan att vara besatt av griller och idiotier?

Positivt tänkande

Positivt tänkande är en självhjälpsmetod som uppstod i slutet av artonhundratalet men den fick ett uppsving i början av nittonhundra åttiotalet och den är lika populär än idag. De som undervisar i positivt tänkande lär oss att vi måste göra oss av med våra mörka negativa tankar och ersätta dem med ljusa optimistiska.

I början av åttitalet lanserade de stora läkemedelsbolagen en ny generation antidepressiva läkemedel. De genomförde gigantiska marknadsföringskampanjer över hela världen. De ville sälja sina piller inte bara till dem med kliniska depressioner utan också till dem som var lite under isen. Marknaden var enorm. Läkare över hela världen bearbetades intensivt. Depression, sorg och frustration, fick de höra, var medicinskt behandlingsbara sjukdomar. Det var inte bara onödigt att vara olycklig, det var till och med dumt. (Se “Pillret” av Ingrid Carlberg.)

Psykoterapin var inte en särskilt framgångsrik behandlingsform på den tiden. Efter åratal i terapi blev patienterna inte bättre. Många tröttnade och sökte efter något annat som kunde hjälpa dem. Det innebar att de terapeuter som lärde ut positivt tänkande fick ökad uppmärksamhet. Positivt tänkande var och är fortfarande en mycket lönsam nisch för författare av självhjälpsböcker och för bokförlagen.

Etablissemanget var i kris efter Vietnamkriget. Deras aktier hade sjunkit dramatiskt i värde och de var tvungna att göra något. Och det gjorde de, i stor skala. Deras journalister, propagandamakare och tankesmeder omfamnade läran om positivt tänkande och fyllde tidningar, TV och modemagasin med det optimistiska budskapet: Om du misslyckas i livet så är det ditt eget fel. Sluta gnälla om orättvisor, krig och miljöförstöring. Satsa på dig själv. Bli något stort. Kvinnor vill inte ha misslyckade män. De vill ha pengar, stora hus och simbassänger.

Positivt tänkande är en mycket farlig filosofi som innebär att du måste lära dig självhypnos och hur man omprogrammerar det undermedvetna. Frågan är vad du programmerar ditt undermedvetna med. Etablissemangets idéer förvandlade till dina egna? Meningen med livet är att bli rik, framgångsrik och lycklig. Du säljer din själ. I USA lär sig säljare att programmera in försäljningsresultat: “September åtta miljoner, September åtta miljoner. September åtta miljoner.

Sedan sextitalet har depressionerna ökat med mer än tusen procent. (Se Martin Seligmans bok ”Verklig Lycka”.) Vi blir bara mer och mer deprimerade. Vi sjunker djupare och djupare ner i dyn. Ingenting verkar hjälpa. Depression kallas ibland för själens förkylning, läste jag någonstans, alla drabbas emellanåt. Men om förkylningarna hade ökat med tusen procent på femtio år skulle du då inte undra vad som stod på?

http://www.youtube.com/watch?v=tWfDm_bqwUU

Vissa åsikter och synsätt är tabu.

Vissa åsikter och synsätt får stort utrymme i media, andra får nästan inget alls. Fjanterier, kungahuset och vilka kändisar som gifter sig eller skiljer sig bereder man hur mycket plats som helst för. Resten av utrymmet utnyttjas för mord, hemskheter, krig och katastrofer. Vi drunknar i trams och våld. Det är som om massmedia ville säga: Världen är fruktansvärd men försök ändå att vara glad och positiv. Läs om kändisarnas nya handväskor. Försök att göra dig så dum som möjligt.

Här kommer några exempel på åsikter och synsätt som inte får vädras i tidningar och TV.

Det är ingen idé att bry sig om klimatförändringen och miljöförstöring längre. Det är för sent. Sopsortering och biltullar in till städerna räcker inte. Den här civilisationen kommer att gå under inom tio till femtio år. Människor i allmänhet är i likgiltiga för vad som sker med naturen eller besatta av makt och pengar. Man vill flyga och köra bil, köpa nya elektroniska leksaker och billig mat. I teorin är vi miljövänner men inte i praktiken. Att försöka anpassa våra samhällen till en mer avspänd och miljövänlig livsstil är som att försöka få schimpanser att bete sig åtminstone lite anständigt.

Det här är ingen extrem åsikt, den är faktiskt ganska vanlig både bland hög och lågutbildade men den döljs ofta bakom en optimistisk och glättig fasad. (Vi måste tänka positivt. Den tekniska utvecklingen kommer säkert att kunna lösa alla våra problem.) Privat är det dock få som tror att tekniska lösningar kan rädda oss och att vi har en ljus framtid att se fram emot. Dessutom, varför skulle inte vår civilisation gå under när alla andra tidigare civilisationer har försvunnit? I stort sett alla djurarter som har levat på jorden är idag utdöda. Varför skulle vi vara ett undantag?

Är det här negativt, pessimistiskt tänkande eller är det helt enkelt så det ligger till? Är det bättre att vara optimist än pessimist? Är realism i själva verket en slags pessimism? Är optimism i själva verket en slags verklighetsflykt, ungefär som alkoholism eller arbetsnarkomani? Är det inte bättre att försöka göra sig lite dum om man känner sig gladare på det sättet?

Ett annat ämne som inte kan ventileras ordentligt i massmedia är religionerna. De får inte ifrågasättas i den officiella debatten. Vi förväntas respektera varandras vidskepligheter. Vi förväntas respektera Islam, till exempel, eller kristendomen. Nazism och kommunism kan diskuteras och kritiseras men inte religionerna. Tänk hur mycket elände de har ställt till med genom historien, häxjakter, inkvisitionsdomstolar, fruktansvärda religionskrig, förtryck av kvinnor och barn... Slavhandel, kolonialism, orättvisor och förtryck har aldrig, utom undantagsvis, bekymrat vare sig muslimer, hinduer, judar eller kristna. Tänk om någon fick för sig att skriva en kristendomens svarta bok. Hur är det möjligt att så många fortfarande tror att religion har något med sanningssökande och moral att göra?

Är religionerna också ett slags verklighetsflykt, ett sätt att göra det outhärdliga uthärdligt? Är det inte bättre med lite trevliga fantasier än trista realiteter? Är det en fråga om att hitta en lämplig fantasivärld att leva i? Är det en fråga om vilka fantasier som är bäst?

En tredje åsikt som det inte heller finns utrymme för att diskutera i media är att politiska, filosofiska och vetenskapliga idéer inte skiljer sig nämnvärt från de religiösa. Fanatiska nyliberaler, nynazister, biologister, vanliga hederliga smygrasister, socialister, fotbollssupportrar, New Age-are, ateister, realister och materialister, har inte alla blivit besatta av sina idéer på samma sätt som religiösa fundamentalister har blivit besatta av sina?

Lever vi inte alla i olika fantasivärldar? Är vi alla hypnotiserade på ett eller annat sätt? Befinner sig somliga i djupare trance än andra? Går det att upp ur hypnos av egen kraft?