Lättlurad

Tänk om du har blivit lurad. Tänk om allt du tror på och lever för är bluff eller missuppfattningar. Det är inte alls omöjligt. Tvärtom, det är till och med ganska troligt. Människor har i alla tider blivit lurade till än det ena, än det andra, som senare visade sig vara alldeles uppåt väggarna eller till och med rena galenskaper.

Många vet hur det känns när de upptäcker att de har blivit bedragna. Hon kanske inte alls reste till Köpenhamn med väninnorna. Hon kanske reste till Göteborg med sin nya älskare.

Det underbara huset i Spanien kanske inte existerar i verkligheten och den första stora delbetalningen kommer kanske inte att återbetalas. Hur är det möjligt? Han verkade ju så förtroendeingivande.

Pastorn kanske gav fullkomligt fan i himmelriket, när det kom till kritan. Han kanske var ute efter småpojkar, eller pengar. Du kanske inte alls blev frälst.

Många helt vanliga, hederliga Tyska män utförde bestialiska illdåd under andra världskriget. Till och med på små barn. Med entusiasm. Hur var det möjligt? Var de lurade eller var de bara offer för omständigheterna?

Skulle man kunna säga att Islamistiska självmordsbombare är lurade?

Är det inte märkligt att man också kan lura sig själv? En del av hjärnan verkar kunna lura en annan del.

Vem är bedragaren och vem är bedragaren vid ett självbedrägeri? Vem är åklagare och vem är försvarsadvokat? Vem är domare och vilka sitter i juryn?

Hur kan du vara så säker på att inte också du har blivit förd bakom ljuset? Håller du med om att det åtminstone teoretiskt sett är möjligt?

Håller du med om att någon som har blivit riktigt grundlurad, innan han har upptäckt hur det förhåller sig, medan han ännu tror att allt är som det ska, kan känna sig hur glad och nöjd som helst, kanske till och med stolt över sig själv?