Att vakna upp ur hypnosen

I november 1932 fick Nazistpartiet 33 % av rösterna och blev Tysklands största parti. Nazistpartiet bildade en koalitionsregering tillsammans med Tysknationella partiet och Hitler utnämndes till rikskansler i januari 1933.

I mars 1933 röstade alla borgerliga partier, även liberalerna, för ett förslag att avskaffa demokratin. Hitler blev diktator.

Hitlers popularitet ökade. Adel, präster, borgare och bönder vrålade av hänförelse. Många av de kvinnor som hade turen att träffa Hitler på lite närmare håll berättar att de blev alldeles knäsvaga när de mötte hans blick. "Ohh! Tänk en sådan man." Ett helt folk blev hypnotiserat av Nazismen. Tyskarna var berusade av framtidstro, stolthet och självförtroende.

Muslimer blir besatta av Koranen och kristna blir besatta av Bibeln. Kristna fundamentalister, fanatiska judiska extremister, fanatiska hinduer, överallt ser man hur människor blir besatta av olika läror.

Vi kan alla bli besatta av idéer och inbillningar. Vi kan få för oss precis vad som helst. Vi kan bli nyliberaler, nynazister kommunister, biologister, karriärister eller rasister. Vi kan bli besatta av att vara bäst, social status, gruppsex, alkohol, marijuana, andlighet, självförakt, sekreteraren på jobbet, konditionsträning, dataspel, bantning, utseende, pengar, makt… Det finns inga gränser.

Den viktigaste frågan av alla frågor vi har vi har att ta ställning till i livet är, som jag ser det: Går det att bryta förtrollningen? Går det att leva utan att vara besatt av griller och idiotier?

Positivt tänkande

Positivt tänkande är en självhjälpsmetod som uppstod i slutet av artonhundratalet men den fick ett uppsving i början av nittonhundra åttiotalet och den är lika populär än idag. De som undervisar i positivt tänkande lär oss att vi måste göra oss av med våra mörka negativa tankar och ersätta dem med ljusa optimistiska.

I början av åttitalet lanserade de stora läkemedelsbolagen en ny generation antidepressiva läkemedel. De genomförde gigantiska marknadsföringskampanjer över hela världen. De ville sälja sina piller inte bara till dem med kliniska depressioner utan också till dem som var lite under isen. Marknaden var enorm. Läkare över hela världen bearbetades intensivt. Depression, sorg och frustration, fick de höra, var medicinskt behandlingsbara sjukdomar. Det var inte bara onödigt att vara olycklig, det var till och med dumt. (Se “Pillret” av Ingrid Carlberg.)

Psykoterapin var inte en särskilt framgångsrik behandlingsform på den tiden. Efter åratal i terapi blev patienterna inte bättre. Många tröttnade och sökte efter något annat som kunde hjälpa dem. Det innebar att de terapeuter som lärde ut positivt tänkande fick ökad uppmärksamhet. Positivt tänkande var och är fortfarande en mycket lönsam nisch för författare av självhjälpsböcker och för bokförlagen.

Etablissemanget var i kris efter Vietnamkriget. Deras aktier hade sjunkit dramatiskt i värde och de var tvungna att göra något. Och det gjorde de, i stor skala. Deras journalister, propagandamakare och tankesmeder omfamnade läran om positivt tänkande och fyllde tidningar, TV och modemagasin med det optimistiska budskapet: Om du misslyckas i livet så är det ditt eget fel. Sluta gnälla om orättvisor, krig och miljöförstöring. Satsa på dig själv. Bli något stort. Kvinnor vill inte ha misslyckade män. De vill ha pengar, stora hus och simbassänger.

Positivt tänkande är en mycket farlig filosofi som innebär att du måste lära dig självhypnos och hur man omprogrammerar det undermedvetna. Frågan är vad du programmerar ditt undermedvetna med. Etablissemangets idéer förvandlade till dina egna? Meningen med livet är att bli rik, framgångsrik och lycklig. Du säljer din själ. I USA lär sig säljare att programmera in försäljningsresultat: “September åtta miljoner, September åtta miljoner. September åtta miljoner.

Sedan sextitalet har depressionerna ökat med mer än tusen procent. (Se Martin Seligmans bok ”Verklig Lycka”.) Vi blir bara mer och mer deprimerade. Vi sjunker djupare och djupare ner i dyn. Ingenting verkar hjälpa. Depression kallas ibland för själens förkylning, läste jag någonstans, alla drabbas emellanåt. Men om förkylningarna hade ökat med tusen procent på femtio år skulle du då inte undra vad som stod på?

http://www.youtube.com/watch?v=tWfDm_bqwUU

Vissa åsikter och synsätt är tabu.

Vissa åsikter och synsätt får stort utrymme i media, andra får nästan inget alls. Fjanterier, kungahuset och vilka kändisar som gifter sig eller skiljer sig bereder man hur mycket plats som helst för. Resten av utrymmet utnyttjas för mord, hemskheter, krig och katastrofer. Vi drunknar i trams och våld. Det är som om massmedia ville säga: Världen är fruktansvärd men försök ändå att vara glad och positiv. Läs om kändisarnas nya handväskor. Försök att göra dig så dum som möjligt.

Här kommer några exempel på åsikter och synsätt som inte får vädras i tidningar och TV.

Det är ingen idé att bry sig om klimatförändringen och miljöförstöring längre. Det är för sent. Sopsortering och biltullar in till städerna räcker inte. Den här civilisationen kommer att gå under inom tio till femtio år. Människor i allmänhet är i likgiltiga för vad som sker med naturen eller besatta av makt och pengar. Man vill flyga och köra bil, köpa nya elektroniska leksaker och billig mat. I teorin är vi miljövänner men inte i praktiken. Att försöka anpassa våra samhällen till en mer avspänd och miljövänlig livsstil är som att försöka få schimpanser att bete sig åtminstone lite anständigt.

Det här är ingen extrem åsikt, den är faktiskt ganska vanlig både bland hög och lågutbildade men den döljs ofta bakom en optimistisk och glättig fasad. (Vi måste tänka positivt. Den tekniska utvecklingen kommer säkert att kunna lösa alla våra problem.) Privat är det dock få som tror att tekniska lösningar kan rädda oss och att vi har en ljus framtid att se fram emot. Dessutom, varför skulle inte vår civilisation gå under när alla andra tidigare civilisationer har försvunnit? I stort sett alla djurarter som har levat på jorden är idag utdöda. Varför skulle vi vara ett undantag?

Är det här negativt, pessimistiskt tänkande eller är det helt enkelt så det ligger till? Är det bättre att vara optimist än pessimist? Är realism i själva verket en slags pessimism? Är optimism i själva verket en slags verklighetsflykt, ungefär som alkoholism eller arbetsnarkomani? Är det inte bättre att försöka göra sig lite dum om man känner sig gladare på det sättet?

Ett annat ämne som inte kan ventileras ordentligt i massmedia är religionerna. De får inte ifrågasättas i den officiella debatten. Vi förväntas respektera varandras vidskepligheter. Vi förväntas respektera Islam, till exempel, eller kristendomen. Nazism och kommunism kan diskuteras och kritiseras men inte religionerna. Tänk hur mycket elände de har ställt till med genom historien, häxjakter, inkvisitionsdomstolar, fruktansvärda religionskrig, förtryck av kvinnor och barn... Slavhandel, kolonialism, orättvisor och förtryck har aldrig, utom undantagsvis, bekymrat vare sig muslimer, hinduer, judar eller kristna. Tänk om någon fick för sig att skriva en kristendomens svarta bok. Hur är det möjligt att så många fortfarande tror att religion har något med sanningssökande och moral att göra?

Är religionerna också ett slags verklighetsflykt, ett sätt att göra det outhärdliga uthärdligt? Är det inte bättre med lite trevliga fantasier än trista realiteter? Är det en fråga om att hitta en lämplig fantasivärld att leva i? Är det en fråga om vilka fantasier som är bäst?

En tredje åsikt som det inte heller finns utrymme för att diskutera i media är att politiska, filosofiska och vetenskapliga idéer inte skiljer sig nämnvärt från de religiösa. Fanatiska nyliberaler, nynazister, biologister, vanliga hederliga smygrasister, socialister, fotbollssupportrar, New Age-are, ateister, realister och materialister, har inte alla blivit besatta av sina idéer på samma sätt som religiösa fundamentalister har blivit besatta av sina?

Lever vi inte alla i olika fantasivärldar? Är vi alla hypnotiserade på ett eller annat sätt? Befinner sig somliga i djupare trance än andra? Går det att upp ur hypnos av egen kraft?