torsdag 31 juli 2014

Status Quo


Skattebetalarna har varit tvungna att rädda banker över hela Europa. Det har kostat ofantliga belopp. Därför är stadskassorna tömda i Portugal, Irland och Spanien. Och inte nog med det, de har blivit skuldsatta upp över öronen. Därför har de blivit tvungna att skära kraftigt i de offentliga utgifterna. De har blivit tvungna att försämra vården, skolan, äldreomsorgen och annan offentlig verksamhet. De har blivit tvungna att sälja ut allmän egendom till underpriser. De som har det allra sämst har fått betala för krisen. Vanligt folks uppoffringar för att hjälpa finanshajar och bankirer har varit enorma.

Finanshajarna har blivit ännu rikare sedan kraschen 2008. De har inte behövt göra några uppoffringar alls. Och vanligt folk vill ha det så. Folk i allmänhet fortsätter att rösta på högerpartier över hela Europa. Folk vill ha en fortsatt högerpolitik, oreglerade finansmarknader och låga skatter för miljardärerna. Är det inte märkligt?

I det senaste valet till Europaparlamentet fick de gröna partierna 6,7 % av rösterna och vänstern fick 6,9 %. Högerextrema partier gick kraftigt framåt. Om det är någon förändring folk vill se i Europa så är det mer av rasistisk högerpolitik.

Socialdemokrater och liberaler har blivit mer högervridna de senaste tjugofem, trettio åren. Extremhögern är på stark frammarsch. Hela Europa har blivit mer högervridet.

De nyliberala ekonomiska idéerna har klart och tydligt visat sig vara helt odugliga. (Pappa staten var ändå tvungen att komma till undsättning när de frihetsälskande sönerna hade spelat bort alla pengarna.) Men lik förbannat vill folk ändå fortsätta på den här vägen. Folk vill ha det så här.

Vanligt folk bryr sig inte om klimatförändringarna, miljöförstöringen, jämlikhet och rättvisa. Vanligt folk vill ha billigt kött från köttfabriker och billiga kläder som tillverkats under fruktansvärda förhållanden i Asien. Vanligt folk vill ha elektroniska leksaker, bilar och billiga flygresor.

måndag 14 juli 2014

Första Världskriget

I slutet av juli 1914 jublade folk på gatorna. I Tyskland, Österrike-Ungern, England och Frankrike var borgerligheten berusade av lycka. Äntligen skulle det bli krig. Hurra! Hurra! Äntligen skulle de få kämpa en ärorik kamp. Äntligen skulle de få en mening med sina meningslösa liv. Thomas Mann, Ludwig Wittgenstein och Apollinaire var entusiastiska krigsförespråkare. Prästerna predikade att kriget var guds vilja. Kyrkklockorna ringde. Röda Korset drog sitt strå till stacken. Kvinnorna var euforiska, äntligen skulle deras män få visa vad de gick för.

Men glädjen gick över. Kriget gav ingen ära. Miljontals dog, miljontals förlorade armar eller ben, i ett fullständigt meningslöst kaos.

I mars 1917 fick ryssarna nog. Fransmännen började också protestera. Ett och ett halvt år senare, i oktober 1918, tröttnade till och med tyskarna. Sjömän och soldater gjorde uppror i Kiel. Den 11 november var festen över.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Krigseuforin_1914

Bloggintresserade