I slutet av juli 1914 jublade folk på gatorna. I Tyskland,
Österrike-Ungern, England och Frankrike var borgerligheten berusade av
lycka. Äntligen skulle det bli krig. Hurra! Hurra! Äntligen skulle
de få kämpa en ärorik kamp. Äntligen skulle de få en mening med
sina meningslösa liv. Thomas Mann, Ludwig Wittgenstein och
Apollinaire var entusiastiska krigsförespråkare. Prästerna predikade att
kriget var guds vilja. Kyrkklockorna ringde. Röda Korset drog sitt strå till stacken. Kvinnorna var euforiska,
äntligen skulle deras män få visa vad de gick för.
Men glädjen gick över. Kriget gav ingen ära. Miljontals dog,
miljontals förlorade armar eller ben, i ett fullständigt
meningslöst kaos.
I mars 1917 fick ryssarna nog. Fransmännen började också
protestera. Ett och ett halvt år senare, i oktober 1918, tröttnade
till och med tyskarna. Sjömän och soldater gjorde uppror i Kiel.
Den 11 november var festen över.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Krigseuforin_1914
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar