Många olika åsikter och
perspektiv är portförbjudna i de etablerade nyhetsmedierna. Det här
gäller även bokförlagen och i den akademiska världen. Du får
bara publicera sådant som någon eller några har godkänt och
ansett passande. Om du varken kan eller vill dansa till någon annans dansbandsmusik så blir du hänvisad till din blogg eller till något
diskussionsforum på nätet. De etablerade medierna är bara till för
dem som kan uppföra sig ordentligt och inte stör ordningen.
Men det är inte bara rasister,
högerextremister och vaccinmotståndare som blir censurerade. Även
många andra blir avvisade av de dörrvakterna. Kanske är det lika bra det, vad har vi där inne att
göra?
Här är två exempel på
åsikter och perspektiv som inte kan ventileras i de etablerade medierna.
1.
Vi börjar bli ganska många nu, som
inte längre tror att utsläppen av växthusgaser kommer att minska.
Vi kommer inte att få bukt med klimatförändringen. Redan nu
ställer den till med svåra problem i många delar av världen men
ingenting tyder på att vi tänker ändra vårt sätt att leva.
Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, trots alla
larmrapporter och klimatkonferenser.
Gör ett experiment, fråga dina vänner
och bekanta om de uppriktigt tror att vi kommer att kunna klara
tvågradersmålet, fråga om de uppriktigt känner tillförsikt inför
framtiden.
Tanken att vår globala civilisation
och hela mänskligheten kommer att gå under är inte långsökt
eller sjukligt pessimistisk. Alla tidigare civilisationer har gått
under. Det blev bara ruiner kvar. Och 99% av alla arter som har
funnits här på jorden existerar inte längre. Evolutionen fungerar
så här. Det kommer att bli andra arter som tar över efter oss,
flugor kanske eller kackerlackor.
De etablerade medierna presenterar ändlösa diskussioner om hur vi ska realisera Parisavtalet, vad som kan ersätta olja och kol.
Miljövännerna kräver mer radikala åtgärder. I stort sett alla vägrar att se att våra dagar är räknade; det är ute med oss.
2.
Religionerna ställer till med
ofattbart mycket elände i världen, ändå är det helt otänkbart
att kritisera dem, vi förväntas i stället respektera dem.
Terrorism, jihadism och och destruktiv sekterism kan kritiseras, men
inte själva religionerna. Är inte det märkligt? Samhällssystemen i
Saudiarabien och Iran är hemska och de är helt utformade enligt
konventionell och allmänt accepterad Islam.
Sunni och shiamuslimer avskyr varandra.
De är oense om vilken tro som är den rätta och de dödar därför
varandra på de mest bestialiska sätt. I Jemen stödjer Saudiarabien
sunnimuslimerna och Iran stödjer de shiitiska huthirebellerna.
Dessutom, Turkiet, Qatar, Saudiarabien och Iran har under många år
gett omfattande stöd till olika muslimska extremister och jihadister
runt om i världen.
Att kritisera diktaturen i Vitryssland,
Syrien eller Venezuela går för sig, men det går inte att kritisera
diktaturen i Saudiarabien eller Qatar.
Omkring 25% av amerikanerna betecknar sig som evangelikaler. År 2000 röstade de fram George W. Bush. 2003 blev han uppmanad av Gud att invadera Irak. 2016 kom Donald Trump
till makten tack vare dessa evangelikaler. I Brasilien röstade de fram Bolsonaro.
Ingen vettig människa kan kalla sig
kommunist nuförtiden efter alla hemskheter som har skett i
kommunismens namn, men hur kommer det sig att kristna fortfarande kan
kalla sig kristna utan att skämmas? Kristendomen har också en
fruktansvärd historia: korstågen, inkvisitionsdomstolarna och
häxprocesserna, kvinnoförtrycket och barnmisshandeln, stödet till
krigstokiga kungar och presidenter.
Under upplysningstiden började
slaveriet och slavhandeln att ifrågasättas. Även många kristna
påverkades av de nya idéerna. En ny kristen etik växte långsamt
fram. Vad som är rätt och fel är inte hugget i sten.
Men det tar tid att ändra på
etablerade föreställningar. När parlamentet i London röstade om
slaveriet skulle avskaffas i de brittiska kolonierna så röstade
biskoparna i överhuset mot förslaget. 2006 bad Engelska kyrkan om
ursäkt för att deras präster hade ägt slavplantager i Västindien.
Visserligen har en religiös identitet
i alla tider varit viktigt för människor, men den har inte varit
viktigare än att den har kunnat överges. Det finns många exempel
på människor som har tagit av sig sin religiösa förklädnad och
lämnat sin religiösa sekt eller församling. Det går även att
lämna en politisk övertygelse, ett kriminellt gäng eller
suparkompisar. Det går att hoppa av. Det går alldeles utmärkt att
bara vara människa.