Många olika åsikter och perspektiv är portförbjudna i de etablerade nyhetsmedierna. Det här gäller även bokförlagen och i den akademiska världen. Du får bara publicera sådant som någon eller några har godkänt och ansett passande. Om du varken kan eller vill dansa till någon annans dansbandsmusik så blir du hänvisad till din blogg eller till något diskussionsforum på nätet. De etablerade medierna är bara till för dem som kan uppföra sig ordentligt och inte stör ordningen.
Men det är inte bara rasister, högerextremister och vaccinmotståndare som blir censurerade. Även många andra blir avvisade av de dörrvakterna. Kanske är det lika bra det, vad har vi där inne att göra?
Här är två exempel på åsikter och perspektiv som inte kan ventileras i de etablerade medierna.
1.
Vi börjar bli ganska många nu, som inte längre tror att utsläppen av växthusgaser kommer att minska. Vi kommer inte att få bukt med klimatförändringen. Redan nu ställer den till med svåra problem i många delar av världen men ingenting tyder på att vi tänker ändra vårt sätt att leva. Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, trots alla larmrapporter och klimatkonferenser.
Gör ett experiment, fråga dina vänner och bekanta om de uppriktigt tror att vi kommer att kunna klara tvågradersmålet, fråga om de uppriktigt känner tillförsikt inför framtiden.
Tanken att vår globala civilisation och hela mänskligheten kommer att gå under är inte långsökt eller sjukligt pessimistisk. Alla tidigare civilisationer har gått under. Det blev bara ruiner kvar. Och 99% av alla arter som har funnits här på jorden existerar inte längre. Evolutionen fungerar så här. Det kommer att bli andra arter som tar över efter oss, flugor kanske eller kackerlackor.
De etablerade medierna presenterar ändlösa diskussioner om hur vi ska realisera Parisavtalet, vad som kan ersätta olja och kol. Miljövännerna kräver mer radikala åtgärder. I stort sett alla vägrar att se att våra dagar är räknade; det är ute med oss.
2.
Religionerna ställer till med ofattbart mycket elände i världen, ändå är det helt otänkbart att kritisera dem, vi förväntas i stället respektera dem. Terrorism, jihadism och och destruktiv sekterism kan kritiseras, men inte själva religionerna. Är inte det märkligt? Samhällssystemen i Saudiarabien och Iran är hemska och de är helt utformade enligt konventionell och allmänt accepterad Islam.
Sunni och shiamuslimer avskyr varandra. De är oense om vilken tro som är den rätta och de dödar därför varandra på de mest bestialiska sätt. I Jemen stödjer Saudiarabien sunnimuslimerna och Iran stödjer de shiitiska huthirebellerna. Dessutom, Turkiet, Qatar, Saudiarabien och Iran har under många år gett omfattande stöd till olika muslimska extremister och jihadister runt om i världen.
Att kritisera diktaturen i Vitryssland, Syrien eller Venezuela går för sig, men det går inte att kritisera diktaturen i Saudiarabien eller Qatar.
Omkring 25% av amerikanerna betecknar sig som evangelikaler. År 2000 röstade de fram George W. Bush. 2003 blev han uppmanad av Gud att invadera Irak. 2016 kom Donald Trump till makten tack vare dessa evangelikaler. I Brasilien röstade de fram Bolsonaro.
Ingen vettig människa kan kalla sig kommunist nuförtiden efter alla hemskheter som har skett i kommunismens namn, men hur kommer det sig att kristna fortfarande kan kalla sig kristna utan att skämmas? Kristendomen har också en fruktansvärd historia: korstågen, inkvisitionsdomstolarna och häxprocesserna, kvinnoförtrycket och barnmisshandeln, stödet till krigstokiga kungar och presidenter.
Under upplysningstiden började slaveriet och slavhandeln att ifrågasättas. Även många kristna påverkades av de nya idéerna. En ny kristen etik växte långsamt fram. Vad som är rätt och fel är inte hugget i sten.
Men det tar tid att ändra på etablerade föreställningar. När parlamentet i London röstade om slaveriet skulle avskaffas i de brittiska kolonierna så röstade biskoparna i överhuset mot förslaget. 2006 bad Engelska kyrkan om ursäkt för att deras präster hade ägt slavplantager i Västindien.
Visserligen har en religiös identitet i alla tider varit viktigt för människor, men den har inte varit viktigare än att den har kunnat överges. Det finns många exempel på människor som har tagit av sig sin religiösa förklädnad och lämnat sin religiösa sekt eller församling. Det går även att lämna en politisk övertygelse, ett kriminellt gäng eller suparkompisar. Det går att hoppa av. Det går alldeles utmärkt att bara vara människa.
