Disneyfiering av monarkin.

Monarkin lever vidare av någon obegriplig anledning. Under tusentals år skickades bönder och trälar ut i fruktansvärda krig av maktfullkomliga och mentalt störda kungar och kejsare. Herodes, Nero, Kung Leopold, Karl tolfte, historien är överbelamrad av dem; den ena galnare än den andra.

Hur kommer det sig då att så många är så angelägna att behålla monarkin? Varför är folk inte glada över att slippa sina kungar? Är det för att generation efter generation av små flickor och pojkar har blivit indoktrinerade med sagor om goda kungar, modiga prinsar och underbara små prinsessor? Nuförtiden är det Disneyfabriken som för traditionen vidare.

Som vuxna ser vi nu världen och historien genom glittrande Disneyfilter.

Kanske är det bara dumt att hacka på dem som vill drömma sig bort i kvällstidningarnas kungahusfjäsk. Varje människa har sin fulla rätt att bygga vilka luftslott hon vill. Kanske är verklighetsflykt nödvändigt för att vi ska stå ut. Kanske fyller sagor och fantasier en viktig funktion, ungefär som alkohol och droger. Det är naturligtvis möjligt. Men jag tycker ändå att kungahusen är en symbol för förfärligt samhällssystem och ett förfärligt sätt att tänka som vi borde ha gjort oss av med för länge sedan.

Vi behöver sysselsättning

Arbetsgivare ger oss arbete, eller sysselsättning som det också heter. Utan arbetsgivare skulle vi inte ha något att göra. Vi skulle inte ha något att sysselsätta oss med. Vi skulle inte ha några fikapauser med jobbarkompisarna. Vi skulle vara tvungna att sitta hemma hela dagarna och glo på TV.

Vi borde vara tacksamma. Vi borde inte gnälla så mycket. Arbetsgivarna är snälla. De vill oss bara väl. Är det inte orättvist att de måste betala så mycket i skatt?

Kristen etik och moral

Om någon fick för sig att skriva en kristendomens svarta bok så skulle det bli en mycket svart bok.

De katolska inkvisitionsdomstolarna i Spanien har gått till historien för sina fruktansvärda tortyrkammare. Under trehundrafemtio år dömdes tusentals människor till döden för att de inte hade den rätta tron.

Tusentals häxor brändes på bål i Europa, dömda till döden i religiösa rättegångar. Ända in i början av artonhundratalet fortsatte galenskaperna. Katoliker och protestanter var lika skyldiga.

När kolonialmakterna gav sig ut i världen för att plundra och förslava andra länder och folk gjordes det tillsammans med munkar och präster som ville sprida kristendomen. När slavarna lastades på slavskeppen i Dakar var de tvungna att gå igenom ett valv. Jesuitmunkarna stod på en avsats ovanför och hällde vatten över dem. På så sätt blev de döpta. Barn skildes från sina föräldrar, släktingar skildes från varandra, alla dömdes till att tillbringa sina sista år under fasansfulla förhållanden. Dessa vidrigheter pågick ända till mitten av artonhundratalet.

Både katolska kyrkan och protestantiska kyrkan gav i början av trettiotalet sitt helhjärtade stöd till Hitler.

I stort sett alla kristna slöt upp bakom amerikanerna när de bombade Vietnam. Under julbombningarna 1972 fälldes fyrtio tusen ton bomber under elva dagar över Hanoi. De kristna satt i julottan och firade sin frälsare med psalmer.

Fasansfulla religionskrig, kvinnoförtryck och barnmisshandel, det är proppfullt med lik i den kristna garderoben. Hur är det då möjligt att kristna idag, utan att skämmas, vågar tala om etik och moral, som om det var något som låg dem varmt om hjärtat? Hur är det möjligt?

Visst är det trevligt att många kristna idag ställer upp för fattiga människor både i Sverige och utomlands, men om de inte klart och tydligt tar avstånd från sin tvåtusenåriga historia av våld och terror blir det bara ett spel för gallerierna: “Se så goda vi är. Vi tycker att det är viktigt att tala om etik och moral.”

Påskupproret räcker inte för att tvätta byken.

Tänk om även du har blivit lurad

I november 1932 var det val i Tyskland och nazistpartiet fick 33% av rösterna. Nazistpartiet bildade regering i januari 1933 tillsammans med Tysknationella partiet. Hitler blev rikskansler (statsminister).

Redan i mars 1933 hölls det val igen och nazistpartiet fick nu 44% av rösterna.

Den 23 mars 1933 föreslog Hitler att demokratin skulle avskaffas och att han skulle få diktatorisk makt. Alla borgerliga partier röstade för detta förslag, liberalerna, Tysknationationella partiet och den katolska centern.

Präster, storföretagare, småföretagare, vanliga bönder, professorer, alla var rusiga av hänförelse och skrek "Sieg Heil! Sieg Heil!"

Tyskarna hade blivit förhäxade av nazismen och de vaknade aldrig upp. Hitler hade ett massivt stöd ända till det bittra slutet.

Idag är folk förhäxade av en ideologi som brukar kallas nyliberalismen. Och precis som tyskarna under trettiotalet är dagens människor helt omedvetna om att de styrs av en lära, ett tänkesätt. De kan inte se att deras begär efter mer och mer pengar, till vilket pris som helst, är en slags galenskap. De som har hundra miljoner önskar inget högre än hundra miljoner till. De har blivit penganarkomaner.

Och vanliga knegare är lika tokiga som överklassen efter mer pengar, skillnaden är att de inte har några. Vad de kan skaffa sig är på sin höjd ett förmånligt lån eller en avbetalningsplan.

Detta neurotiska begär efter mer och mer pengar håller nu på att förstöra livet här på jorden. Vinsten är viktigare än frisk luft och rent vatten. Vinsten är viktigare än ett rent samvete. Vi har blivit som galna, precis som tyskarna i trettiotalets Tyskland.

God ekonomi?

Naturligtvis är det bra om ett land inte har för stora offentliga utgifter men minskade utgifter borde inte vara det viktigaste målet för en regering eller för våra kommun och landstingspampar. Genom att spara in på vård och omsorg, till exempel, får vi förvisso lägre kostnader och kan sänka skatterna, men det är många gamla och sjuka som blir lidande av en sådan politik. Dessutom blir de som arbetar i vården utslitna och utbrända.

Om man skär ner på underhållet av järnvägarna så får vi kanske en bättre balans i budgeten men allt tröstlöst väntande på försenade tåg syns ju inte i en budget. Budgeten är i balans men tågen krånglar och går inte i tid.

Ekonomer brukar framhålla Indien som ett ekonomiskt under. Tvåhundrafemtio miljoner Indier har nuförtiden en lika hög levnadsstandard som vi i Västeuropa. Men barnadödligheten är högre i Indien än i Sri Lanka och Bangladesh. Det beror på att rika Indier inte vill betala skatt och bekosta sjukvård för fattiga människor. Dessutom är hundratals miljoner människor undernärda och därför mer mottagliga för sjukdomar. Ekonomin är lysande och budgeten är i balans, men barnen dör.

Naturligtvis är det viktigt även för privatpersoner och storföretag att ha en god ekonomi och koll på inkomster och utgifter, men det borde vara viktigare att fråga sig hur man tjänar sina pengar. Man kan bli rik på knarkhandel eller utnyttjande av fattiga människor och barnarbetare. Man kan bli rik på att muta korrumperade diktatorer för att få lukrativa kontrakt och oljekoncessioner och man kan bli rik på miljöfarlig verksamhet. Att vara rik är inte alltid något beundransvärtsvärt.