Jag tror inte
att mänskligheten kommer att sansa sig och börja leva mer
miljövänligt. Jag tror att vi kommer att duka under i en
klimatkatastrof. Jag tror att vi redan sjunger på den sista versen.
Små grupper
försöker förvisso minska sitt klimatavtryck genom att äta mindre
kött och dra ner på sina flygresor men den stora majoriteten av
jordens befolkning kämpar oförtrutet vidare med att skaffa sig en
högre levnadsstandard: regnskogen avverkas som aldrig förr, det
byggs mängder av nya kolkraftverk och miljontals nya dieselslukande
lastbilar. Sedan Kyotoprotokollet 1997 har utsläppen av växthusgaser
ökat och klimatavtalet i Paris 2016 har ännu inte börjat
implementeras. Folk i allmänhet bryr sig inte om jorden blir
obeboelig för framtida generationer. Vi har mer angelägna saker att
tänka på.
Det här är
inte pessimism, det är realism. Mer än 99% av alla arter som har uppstått i evolutionen är
nu utdöda. Det är så här livet fungerar. Det blir andra arter som tar över efter oss, flugor
kanske, eller kackerlackor.
Jag är inte
ensam om att ha en mörk syn på framtiden. Vi är många som har
insett att det är kört men vi låtsas att vi tänker positivt, för
barnens skull; vi säger att vi är övertygade om att
vetenskapsmännen och politikerna kommer att hitta
lösningar på problemen. Vi säger att folk i tusentals år har
oroat sig i onödan för undergången, Ragnarök och Harmagedon. Vi
säger att mängder av domedagsprofeter har haft fel genom historien.
Realism är
ett sätt att se på världen som gör oss tungsinta och trötta,
fantasierna däremot gör livet värt att leva. Fantasierna ger oss
vingar. Många högutbildade akademiker föredrar också en
orealistisk och naiv verklighetsbild; de föredrar också fantasier
och falska förhoppningar i stället för fakta, de vägrar också
att se vartåt det barkar. De kan inte acceptera tanken att deras
oerhörda kunskaper ska utplånas, att även deras liv har varit till
ingen nytta.
Insikten att
världen relativt snart kommer att gå under får naturligtvis
existentiella konsekvenser. Det blir korkat att pensionsspara och
plantera valnötsträd. Det blir meningslöst att leva miljövänligt
och sluta köra bil. Det enda vettiga blir att försöka fånga dagen
och ha så trevligt som möjligt, så länge det går.
Hej och tack för ditt
debattinlägg!
De pessimistiska tankar du
framför hörs rätt ofta i samhällsdebatten, och därför tackar vi
nej till att publicera ditt inlägg. Medielogiken är sådan, vare
sig man gillar det eller inte, att läsarna vill höra nya tankar
och infallsvinklar, kanske nya diagnoser eller nya lösningar, inte
bara variationer på sådant som redan sagts otaliga gånger.
Hoppas du har förståelse
för detta.
Vänliga hälsningar
Björn Fjæstad
SANS
Hej!
Jag blir inte olycklig
över att ni tackar nej till att publicera mitt inlägg. Men vad jag
ville ha sagt var inte att det går åt skogen med mänskligheten.
Vad jag ville föra fram var att också många högutbildade
akademiker har en naiv verklighetsbild. De tror att de är förnuftiga
men de silar mygg och sväljer kameler. De kritiserar fåntrattar som
tror att utomjordingar besöker oss regelbundet men de kritiserar
inte ett hämningslöst utnyttjande av natur, djur och människor.
Dessutom tror de att vi kan göra någonting åt problemen, att det
finns lösningar.
Det här synsättet är inte vanligt i samhällsdebatten. Alla tror att vi kan göra något för att rädda oss från undergången.
En läkare som efter en
noggrann undersökning av en patient har kommit fram till att hennes
cancer är obotlig och uppskattar att hon har högst sex månader
kvar att leva, säger inte att hon snart kommer att bli frisk igen
bara hon tar sin medicin. Han säger som det är så att hon och
hennes familj förstår vad som är på gång.
Vänliga hälsningar
Arne
