Jag läser ”Filosofiska
klarlägganden” av Åsa Wikforss. Boken består av ett urval av
hennes kultur och debattartiklar. Hur kan en filosofiprofessor vara
så dåligt inläst på de ämnen hon vill debattera?
Hon tror att Putin ”fruktar det
skyltfönster för ett bättre alternativ som ett demokratiskt och
framgångsrikt Ukraina utgör.” Hon har tydligen aldrig hört talas
om att Putin inte kan acceptera att amerikanerna installerar
kärnvapenbärande robotar i Ukraina så som de har gjort i Polen och
Rumänien. Hon har heller inte hört talas om att Putin inte kan
acceptera att NATO tar över deras mycket viktiga flottbas på Krim.
Ända sedan George Bush år 2008 förklarade att Ukraina skulle bli
en medlem i NATO har Putin protesterat. USA skulle inte heller
acceptera att ryssarna placerade ut kärnvapenbärande robotar på
Kuba.
Professor Wikforss skriver också om
”den lockelse demokratiska stater i kraft av sina många fördelar
utövar på medborgarna i diktaturen. Här handlar det inte enbart om
grundläggande fri och rättigheter utan även om hårda,
kvantifierbara fakta rörande allt från spädbarnsdödlighet och
medellivslängd till välstånd och ekonomisk tillväxt.”
Här kommer några exempel på hårda
kvantifierbara fakta: Medellivslängden är högre i Kina och
Saudi-Arabien än i USA. Spädbarnsdödligheten är lägre i Ryssland
och på Kuba än i USA. Den ekonomiska tillväxten är högre i både
Kina och Ryssland än i USA. I Tyskland är den ekonomiska tillväxten
negativ.
Professor Wikforss skriver också om
”det öppna samhällets centrala egenskaper – den höga tilliten,
tryggheten och den välfungerande debatten.”
Det finns många akademiker,
journalister och debattörer som kritiserar USA:s Ukrainapolitik och
som aldrig får sina debattartiklar publicerade i de etablerade
medierna, varken i USA eller här i Europa. John Mearsheimer till
exempel, professor i statskunskap vid University of Chicago, anser att
det är USA som avsiktligt har provocerat fram kriget i Ukraina. USA
vill försvaga Ryssland både militärt och ekonomiskt. USA för ett
proxykrig i Ukraina, säger han, ett krig mot Ryssland med ukrainska
soldater.
Jeffrey Sachs, professor vid Columbia
University, anser också att det är USA som ligger bakom kriget. Om
USA hade låtit Ukraina vara militärpolitiskt neutralt så skulle
det inte vara krig i Ukraina idag. USA måste omedelbart sluta skicka
vapen till Ukraina och fredsförhandlingar måste påbörjas, säger
han. Kriget måste få ett slut; hela världsekonomin är i fara.
Ray McGovern, före detta
CIA-analytiker och Douglas Macgregor, före detta
överste i amerikanska armen har liknande uppfattningar. Det finns
många fler.
Hur kommer det sig att deras synpunkter
inte kan diskuteras i de etablerade medierna, inte ens i svenska
Public Service-medier som påstår sig ge oberoende, opartisk och
mångsidig information? Hur kommer det sig att det enbart är de
nykonservativa hökarna i Washington och deras språkrör som får
komma till tals?
Man behöver inte hålla med
Mearsheimer, Sachs, Macgregor och de andra krigsmotståndarna, men
att censurera deras åsikter är olycksbådande; olika åsikter och
perspektiv måste kunna ventileras och diskuteras. Har även vi fått
statskontrollerade medier?
Vad är Putin är ute efter? Många
tror att han är sinnessjuk och att han vill ta över hela Östeuropa,
kanske till och med även resten av Europa. Sådana absurda
spekulationer kan föras fram i medierna utan problem, men inte
uppfattningen att ryssarna har legitima säkerhetspolitiska
intressen, precis som vi i Västeuropa.
Hur skulle Putin kunna ta över Europa
när han nätt opp kan klamra sig fast i östra Ukraina?
Åsa Wikforss påstår också att
”demokratier startar inte krig med andra demokratier.” Men då
glömmer hon alla de demokratiskt valda statschefer som CIA har
störtat genom åren genom att militärt stödja antidemokratiska
krafter. De har använd sig av proxykrigföring, krig genom ombud, i
stället för vanlig konventionell krigföring. Exemplen är flera:
Mohammad Mosaddeq i Iran 1953, Jacobo Arbenz i Guatemala 1954,
Salvador Allende i Chile 1973. Listan kan tyvärr göras mycket
längre. 1986 fälldes USA i Internationella domstolen i Haag för
sitt stöd till Contrasgerillan i Nicaragua.
Alla som har åtminstone elementära
kunskaper i nutidshistoria känner till det här. Dessa elementära
kunskaper är något som Åsa Wikforss uppenbarligen saknar. ”För
den som har en svagare kunskapsbakgrund är det svårare att hitta
rätt”, skriver hon. Jag oroar mig mer för våra högutbildade
professorer. Det måste vara något som fattas i vårt
utbildningssystem.