tisdag 26 april 2011

Kristen etik och moral

Om någon fick för sig att skriva en kristendomens svarta bok så skulle det bli en mycket svart bok.

De katolska inkvisitionsdomstolarna i Spanien har gått till historien för sina fruktansvärda tortyrkammare. Under trehundrafemtio år dömdes tusentals människor till döden för att de inte hade den rätta tron.

Tusentals häxor brändes på bål i Europa, dömda till döden i religiösa rättegångar. Ända in i början av artonhundratalet fortsatte galenskaperna. Katoliker och protestanter var lika skyldiga.

När kolonialmakterna gav sig ut i världen för att plundra och förslava andra länder och folk gjordes det tillsammans med munkar och präster som ville sprida kristendomen. När slavarna lastades på slavskeppen i Dakar var de tvungna att gå igenom ett valv. Jesuitmunkarna stod på en avsats ovanför och hällde vatten över dem. På så sätt blev de döpta. Barn skildes från sina föräldrar, släktingar skildes från varandra, alla dömdes till att tillbringa sina sista år under fasansfulla förhållanden. Dessa vidrigheter pågick ända till mitten av artonhundratalet.

Både katolska kyrkan och protestantiska kyrkan gav i början av trettiotalet sitt helhjärtade stöd till Hitler.

I stort sett alla kristna slöt upp bakom amerikanerna när de bombade Vietnam. Under julbombningarna 1972 fälldes fyrtio tusen ton bomber under elva dagar över Hanoi. De kristna satt i julottan och firade sin frälsare med psalmer.

Fasansfulla religionskrig, kvinnoförtryck och barnmisshandel, det är proppfullt med lik i den kristna garderoben. Hur är det då möjligt att kristna idag, utan att skämmas, vågar tala om etik och moral, som om det var något som låg dem varmt om hjärtat? Hur är det möjligt?

Visst är det trevligt att många kristna idag ställer upp för fattiga människor både i Sverige och utomlands, men om de inte klart och tydligt tar avstånd från sin tvåtusenåriga historia av våld och terror blir det bara ett spel för gallerierna: “Se så goda vi är. Vi tycker att det är viktigt att tala om etik och moral.”

Påskupproret räcker inte för att tvätta byken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv