Vissa åsikter och synsätt får stort utrymme i media, andra får nästan inget alls. Fjanterier, kungahuset och vilka kändisar som gifter sig eller skiljer sig bereder man hur mycket plats som helst för. Resten av utrymmet utnyttjas för mord, hemskheter, krig och katastrofer. Vi drunknar i trams och våld. Det är som om massmedia ville säga: Världen är fruktansvärd men försök ändå att vara glad och positiv. Läs om kändisarnas nya handväskor. Försök att göra dig så dum som möjligt.
Här kommer några exempel på åsikter och synsätt som inte får vädras i tidningar och TV.
Det är ingen idé att bry sig om klimatförändringen och miljöförstöring längre. Det är för sent. Sopsortering och biltullar in till städerna räcker inte. Den här civilisationen kommer att gå under inom tio till femtio år. Människor i allmänhet är i likgiltiga för vad som sker med naturen eller besatta av makt och pengar. Man vill flyga och köra bil, köpa nya elektroniska leksaker och billig mat. I teorin är vi miljövänner men inte i praktiken. Att försöka anpassa våra samhällen till en mer avspänd och miljövänlig livsstil är som att försöka få schimpanser att bete sig åtminstone lite anständigt.
Det här är ingen extrem åsikt, den är faktiskt ganska vanlig både bland hög och lågutbildade men den döljs ofta bakom en optimistisk och glättig fasad. (Vi måste tänka positivt. Den tekniska utvecklingen kommer säkert att kunna lösa alla våra problem.) Privat är det dock få som tror att tekniska lösningar kan rädda oss och att vi har en ljus framtid att se fram emot. Dessutom, varför skulle inte vår civilisation gå under när alla andra tidigare civilisationer har försvunnit? I stort sett alla djurarter som har levat på jorden är idag utdöda. Varför skulle vi vara ett undantag?
Är det här negativt, pessimistiskt tänkande eller är det helt enkelt så det ligger till? Är det bättre att vara optimist än pessimist? Är realism i själva verket en slags pessimism? Är optimism i själva verket en slags verklighetsflykt, ungefär som alkoholism eller arbetsnarkomani? Är det inte bättre att försöka göra sig lite dum om man känner sig gladare på det sättet?
Ett annat ämne som inte kan ventileras ordentligt i massmedia är religionerna. De får inte ifrågasättas i den officiella debatten. Vi förväntas respektera varandras vidskepligheter. Vi förväntas respektera Islam, till exempel, eller kristendomen. Nazism och kommunism kan diskuteras och kritiseras men inte religionerna. Tänk hur mycket elände de har ställt till med genom historien, häxjakter, inkvisitionsdomstolar, fruktansvärda religionskrig, förtryck av kvinnor och barn... Slavhandel, kolonialism, orättvisor och förtryck har aldrig, utom undantagsvis, bekymrat vare sig muslimer, hinduer, judar eller kristna. Tänk om någon fick för sig att skriva en kristendomens svarta bok. Hur är det möjligt att så många fortfarande tror att religion har något med sanningssökande och moral att göra?
Är religionerna också ett slags verklighetsflykt, ett sätt att göra det outhärdliga uthärdligt? Är det inte bättre med lite trevliga fantasier än trista realiteter? Är det en fråga om att hitta en lämplig fantasivärld att leva i? Är det en fråga om vilka fantasier som är bäst?
En tredje åsikt som det inte heller finns utrymme för att diskutera i media är att politiska, filosofiska och vetenskapliga idéer inte skiljer sig nämnvärt från de religiösa. Fanatiska nyliberaler, nynazister, biologister, vanliga hederliga smygrasister, socialister, fotbollssupportrar, New Age-are, ateister, realister och materialister, har inte alla blivit besatta av sina idéer på samma sätt som religiösa fundamentalister har blivit besatta av sina?
Lever vi inte alla i olika fantasivärldar? Är vi alla hypnotiserade på ett eller annat sätt? Befinner sig somliga i djupare trance än andra? Går det att upp ur hypnos av egen kraft?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar