Alla partier i Sveriges riksdag vill utvidga NATO till Ukraina. De vill bygga militärbaser och avfyrningsramper för medeldistansrobotar i Ukraina och de vill ta över Rysslands marinbas på Krim; de vill inte att Ryssland skall vara för stort och mäktigt. Ryssarna känner sig inringade och hotade av den här politiken och ser kriget i Ukraina som ett försvarskrig mot NATO.

Det finns många seriösa västerländska akademiker, pensionerade diplomater och militärer som kritiserar den här aggressiva NATO-politiken. Här är några exempel: Jeffrey Sachs, John Mearsheimer, Glenn Diesen, Chas Freeman, Jack Matlock, Jacques Baud, Daniel Davies, Douglas Macgregor. Sök på internet och Youtube och kolla upp dem.

Hur kommer det sig att deras synpunkter inte får något utrymme alls i de etablerade medierna. Privatägda medier kan naturligtvis välja att publicera vad de vill, men 'opartiska' Public Service medier borde väl kunna låta åtminstone några kritiska röster komma till tals. Vad ska vi med pressfrihet till om ingen offentlig debatt är tillåten, om enbart det militärindustriella-politiska-komplexet får lägga fram sin syn på saken?

Så här skrev John Stuart Mill i sin bok 'Om Friheten' som publicerades 1859: ”Cicero, har meddelat oss, att han alltid studerade sin motståndares sak med lika stor, om icke större iver än sin egen. Det som Cicero sålunda använde såsom ett medel att vinna framgång inför rätta, borde efterliknas av var och en som forskar på något område i avsikt att komma till sanningen. Den som endast känner till sin egen synpunkt i en sak, känner den föga.”

Elisabeth Svantesson sa i en SR-intervju i Almedalen förra veckan att vi är tvingade att öka vår militärbudget eftersom Ryssland är imperialistiskt. Om vi inte försvarar oss kommer våra barn och barnbarn bli tvungna att lära sig ryska. Hon känner uppenbarligen enbart till sin egen synpunkt.

Tanken att Ryssland först tänker ta över Ukraina, sedan de baltiska länderna och därefter Finland och Sverige är löjlig. Ryssarna har efter tre år inte ens helt kunnat ta över de delar av Ukraina där befolkningen är rysktalande.

Ni svenska riksdagsmän, svara på den här frågan: Om ryssar och kineser skulle få för sig att bygga upp stora militärbaser och robotramper på Kuba eller i Mexiko, och om de årligen skulle genomföra stora militärövningar utanför USA:s kuster, hur tror ni då att USA skulle reagera? Anser ni att även Kuba rätt att bestämma över sin egen försvarspolitik och vilken militärallians de vill ansluta sig till?

Om Ukraina hade bestämt sig för att vara ett militärpolitiskt neutralt, då hade de förmodligen sluppit det här hemska kriget. Och om Sverige inte hade gått med i NATO, då hade vi inte behövt känna oss hotade av Ryssland.

Chas Freeman, pensionerad amerikansk toppdiplomat, uttryckte sig så här för några år sedan: ”We will fight this war to the last Ukrainian.”

Mänsklighetens försvarsutgifter överstiger nu mer än 2000 miljarder dollar årligen. Men det räcker inte, nu är det en omfattande militär upprustning som har högsta prioritet. Hela världen rustar upp. Vi behöver nya kärnvapen, nya robotsystem, nya drönare och nya ubåtar. Vi måste försvara oss mot varandra. Till och med Vänsterpartiet har hoppat på det tåget. Kampen mot klimatförändringarna har prioriteras ner.

Jag har aldrig gillat Putin, han är en högernationalist, men jag kan förstå hans oro över NATO:s expansionsiver. Vi var många som var emot USA:s invasion av Irak 2003, men jag vet ingen som försvarade Saddam Hussein. Vi var också ganska många som var emot NATO:s krig i Libyen, men vi var inte anhängare av Muammar Gaddafi. Den förödelse och elände som dessa krig har ställt till med är obeskrivlig. Och nu när även Syrien är befriat så är det Iran som står i tur. Därefter måste vi ta oss an kineserna.

I USA har de två krigspartier att välja mellan, i Sverige har vi åtta.